I dag för ett år sen förändrades vårt liv. Lillsmurfen kom från barnhemmet, in i våra armar. Han skrek när pappa tog emot honom, slutade skrika när jag tog honom. Det var bara jag som gällde, och det var tur att någon av oss dög. Han släppte mig inte en sekund, pappa fick inte ta i honom, om han inte hade mat att erbjuda.
Ett år senare är pappa hans bästa vän. Lillsmurfen har vuxit ungefär tolv centimeter, pratar långa meningar, läser böcker, leker med vår Ipad som ett tekniskt geni, dansar, är glad, social och trygg. Han har fått kompisar, springer och hoppar omkring. Han är en helt vanlig tvååring. Han är vår son.
Intensivt har året varit, men rikare. Det känns som om han har varit vår hela tiden.
I dag är den första fådelsedagen. Grattis till oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar