Är egentid en mänsklig rättighet?

Pratade om egentid häromkvällen, med min mamma som ju tillhör en annan generation. På hennes tid fanns inte begreppet "egentid". Är det nåt vi i vår tid har uppfunnit för att lura oss själva, eller är det ett krav att kunna ha en egen kväll varje vecka, då man utan partner och barn kan ägna sig åt fritidsintressen och vänner? Är det möjligt med egentid under de intensiva småbarnsåren?
Jo, barnvakter måste vi nog skaffa oss. Det kommer att bli nödvändigt att båda kanske jobbar eller går på möte. Hemma finns inte så många möjligheter att gå ifrån när man har en tvååring och snart en bebis på heltid och en elvaåring på halvtid.
Förhoppningsvis behöver vi inte börja med det berömda livspusslet förrän båda jobbar och småbarnen går i förskolan båda två. Men livspussel - är inte det också ett ord av vår tid? Tiden var ju lika lång på mammas tid. Självklart vet jag att det är ett pussel att få ihop vardagen, det krävs planering oavsett hur man lever. Det är intensivt att arbeta och ha barn. Kanske har vi dock för höga krav på oss själva; vi ska jobba heltid, ha tre barn, träna, köpa nya kläder, vara snygga, bjuda in vänner, ha middagar. Et cetera.
Själv ska jag säga till alla vänner att om de vill träffa mig får de komma hit. De får ha med sig egen fika. Och gärna dammsuga när de är här :-) Det kallar jag egentid!