Ja, sån skillnad kan det vara på dagarna. I dag för ett år sen blev vi förhörda på ryska, med simultantolk, om varför vi skulle bli så enormt bra föräldrar. Givetvis sa vi som det var: att vi helt enkelt är bäst ;-) Vi var inte så väldigt nervösa innan, men blev så klart lite nervösa under förhöret med den allvarliga ryska domaren i svart kåpa. Men allt var ett spel och när det timslånga förhöret var slut kom han in efter en minut, vände på papperet och läste upp domen. Det var avgjort redan från start. Men uppklädda var vi, i kostym, klänning, slips och örhängen. Jag hade till och med klippt mig någon dag innan för att vara riktigt snygg. Klippningen kostade väl 150 kronor.
På kvällen firade på hotellet med våra nyfunna vänner M och T, som blev förhörda direkt efter oss och blev föräldrar till ett tvillingpar från samma barnhem.
För andra har förhöret varit mycket värre, Ryssland har olika direktiv och traditioner i olika regioner.
I dag, ett år senare, är jag höggravid, föräldraledig med Lillsmurfen (samtidigt som pappan) och min största insats under dagen är nog att jag frostat av frysen.
Och så har jag tänkt på att det är fantastiskt att ett år har gått så fort, även om jag varit uttråkad ibland, att Lillsmurfen har vuxit så enormt mycket och är så lätt att umgås med. Han gnäller otroligt lite, i stället är han social, glad, pratar mycket, dansar, gillar att läsa och att titta på en del korta filmer - och ja, är helt enkelt väldigt trevlig i största allmänhet! Tänk att vi fick honom.
Jag vet egentligen inte om jag tror på att allt har en mening - måste det ha det? Men med Lillsmurfen känns det så - det var meningen att vi skulle få varandra.
På kvällen firade på hotellet med våra nyfunna vänner M och T, som blev förhörda direkt efter oss och blev föräldrar till ett tvillingpar från samma barnhem.
För andra har förhöret varit mycket värre, Ryssland har olika direktiv och traditioner i olika regioner.
I dag, ett år senare, är jag höggravid, föräldraledig med Lillsmurfen (samtidigt som pappan) och min största insats under dagen är nog att jag frostat av frysen.
Och så har jag tänkt på att det är fantastiskt att ett år har gått så fort, även om jag varit uttråkad ibland, att Lillsmurfen har vuxit så enormt mycket och är så lätt att umgås med. Han gnäller otroligt lite, i stället är han social, glad, pratar mycket, dansar, gillar att läsa och att titta på en del korta filmer - och ja, är helt enkelt väldigt trevlig i största allmänhet! Tänk att vi fick honom.
Jag vet egentligen inte om jag tror på att allt har en mening - måste det ha det? Men med Lillsmurfen känns det så - det var meningen att vi skulle få varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar