Glad helg!

Förbjuda tiggeri? Nej, är det verkligen rätt väg att gå? Förbjud girighet, tycker jag. Och var glada, fira Valborg, ät glass och var snäll mot barn.

God afton och god helg! 

Adoptionsbidraget är inte höjt, folkstormen har uteblivit

För någon vecka sedan talade representanter för Adoptionscentrum med barnministern. De talade om att adoptionsbidraget inte har höjts sedan 2001, men att kostnaderna under den tiden har fördubblats. Det kostar flera hundra tusen att adoptera, adoptionsbidraget är 40 000 kronor. Adoption är en klassfråga. Endast de som har råd kan göra det. Jag skrev om detta också år 2011: http://moderbloggen.blogspot.se/2011/11/adoption-en-klassfraga.html
Jag läser också att Adoptionscentrum talade om det underliga i att den äldste i ett adoptivföräldrapar får vara max 43 år, medan den äldste i en IVF-behanlding får vara 56. Detta är svåra och stora frågor, precis som frågan om fosterdiagnostik (ibland önskar jag att jag valde att enbart blogga om matlagning, trädgårdsarbete, vad barnen åt till frukost och vilka lekar de leker och hur gulliga de är när de sover). Men för den skull ska man inte låta bli att tala om dem; tvärtom. Det är endast genom att föra upp dem på dagordningen som vi kan få en ändring. Om det är så att vi ser olika på adoptivföräldraskap och IVF-behnadlingar är det bra att tala om det och fundera på varför. Om det är så att vi tror att framtiden är full av förbeställda barn som genom fosterdiagnostik garanteras inte ha några som helst avvikande gener, kromosomer eller beteenden, är det viktigt att vi talar om det.
Vill vi ha det så?
Vad tycker du? Och varför?
Okej, lite om dagen: jag jobbade igen. Pappan var hemma med Lilla A, hon var en aning hängig, så jag ringde till den mobila enheten på sjukhuset när jag kom hem men vi avvaktar till i morgon. Jag tror hon blir lite hängig av penicillinet och hon åt och drack lite innan hon somnade. Min pappa kom för att stanna över helgen, Lillsmurfen och han lekte lite, läste och vi åt. Det regnade. Jag plockade in disk i diskmaskinen, gick ut med soporna, sövde Lilla A och nu är det afton. 

Forskning om Downs syndrom, del 2

Tänk om det skulle komma ett slags botemedel mot Downs syndrom, som skulle göra att personer med denna kromosomavvikelse inte skulle vara beroende av stöd från omgivningen i den grad de är i dag. Är det bra eller dåligt? Vi är i alla fall inte där ännu, men här är en hemsida där det går att läsa mer:

http://www.fondationlejeune.org/en/our-missions-and-actions/research/research-objectives

Det vore i alla fall skönt om personer med tre kromosom 21 kunde slippa en del av de följdsjukdomar/besvär som är vanliga, som hörselnedsättning. Lilla A var på hörselkontroll i dag och för henne såg det relativt bra ut, men det gör det inte för alla. 

För övrigt tycker jag att Lilla A varit lite mer hängig i dag, faktiskt, men jag hoppas att hon bara är lite förkyld. Ingen mer feber. Ingen mer lunginflammation. Tack. Dagen gick för övrigt fort. Jag lämnade Lillsmurfen 830, gick hem, skjutsade pappan till skolan och gick till hörseldoktor med Lilla A, kom hem, hon sov, jag fixade några bilder, vi åt och gick och hämtade Lillsmurfen, lekte sedan i parken en stund, kom hem och lekte med granne, lagade mat, barnen badade och sedan var det läggdags för dem. En dag. Skönt i alla fall med vår och ljus. Snart är det maj. Hej hopp så fort det går. 

Duktig tjej som är hemma

Nu är alla hemma igen; jag och Lilla A kom hem i eftermiddags. Rosslig är hon fortfarande och ska inhalera och äta antibiotika. Hon får vara hemma hela veckan; pigg är hon men trots allt sjuk.
Innan vi åkte till akuten fick vi svar på sömnregistrering: ingen sömnapné, inga avvikelser, bara en aning ojämn hjärtrytm. Inget att oroa sig för. Och i tisdags var jag på planeringsmöte på habiliteringen och specialpedagogen och sjukgymnasten tycker att Lilla A är duktig; social, kommunikativ, betraktande. Hon härmar i stort sett allt och jag tror nästan att hon kommer att säga fler ord snart. Men det får man se, det är roligt när det än blir. Hon är väldigt mjuk i kroppen, vilket kan ställa till det för hennes leder senare i livet, men ärligt talat är det skönt att hon är så framåt på så många andra sätt.
I dag har vi haft en intensiv eftermiddag med potatisplantering, grannbarn i studsmattan och sandlådan, lek, matlagning. Tror att det var både skönt och lite jobbigt för Lillsmurfen att Lilla A kom hem, mindre utrymme för honom, men alla samlade. Ja, så är det. Och nu är det kväll igen. I morgon blir det vab för min del. God natt. 

Lunginflammation

I måndags var allt som vanligt. På natten fick Lilla A feber och pappan var hemma med henne i tisdags. I onsdags var hon pigg på morgonen, hon var sig själv, glad och nyfiken. Runt lunch blev hon sämre igen och febern kom tillbaka. På kvällen var hon så dålig att jag åkte till akuten med henne, där hon fortfarande är, från i eftermiddags med pappan. Lunginflammation och vi var prio ett på akuten. Det känns segt; det är tråkigt att inte vara hemma hela familjen. Det är jobbigt att inte vara med sina barn (men ärligt talat är det ibland skönt att bara behöva ta hand om ett i taget). Natten mot torsdag sov hon (och jag) från och till. Klockan 3 fick vi ett rum. I går sov hon ett tag på dagen och hela natten. I dag har hon varit lite seg, även om hon är bättre. Hon har dock inte ätit så bra, men i kväll hade hon ätit en del berättade pappan. Det finns hopp. Det ska väl inte ta lika lång tid som förra lunginflammationen, två och en halv månader.....

Jag vill ha Lilla A, men jag vill inte ha allt som följer med hennes extrakromosom; att infektioner tar längre tid att läka till exempel. Det är läskigt om vi ska behöva åka till sjukhus varje gång hon blir sjuk (fast det gör vi ju inte heller). Det är jobbigt. Så är det faktiskt. Men det är såhär just nu.
Nu ska jag snart sova. 

"Varför är du inte glad mot mig?"

Häromdagen hörde jag ett barn säga så till sin mamma. Jag tänkte att så ska mina barn aldrig behöva känna. Jag ska vara glad när jag träffar dem, även om jag förstås också kommer att vara stressad och ibland arg. Den här mamman var både och. Men det slog mig hur maktlösa barn är gentemot vuxna, hur utlämnade de är och hur de vill samarbeta med sina föräldrar för att allting ska vara bra.

"Varför är du inte glad mot mig?" Nej, hela mitt inre säger nej. Jag ska vara glad mot mina barn, glad att de finns, att de är de. 

Hopp om våren

Jag skulle vilja att det är såhär hela tiden: grannarna tycker att det är bra att barn är olika. Solen skiner. Det är visserligen intensivt och väldigt jobbigt att ha barn ibland, men det är också fantastiskt att se dem utvecklas, vilja saker, förstå mer och mer, kommunicera, leka, ta för sig. Som en vårdag, när det blir ljusare och varmare för varje dag. Så skulle jag vilja att det var hela tiden.

I dag var vi först på tippen, sedan på Ikea, sedan på Bauhaus och sist Ica. Det tog hela dagen och nu är alla trötta. Vi hann leka en liten stund i lekparken och äta innan det var läggdags. I går var det Mulle och kompisar och solen sken hela dagen. Skönt. 

Det får räcka för i dag. Snart är det läggdags.