Nu har Lillsmurfen fått vattkoppor och det var väl ändå på tiden, om tre månader fyller han sju. När jag är hemma med honom kan jag jobba lite grann, mopps golven och hänga tvätt. Han tittar på sin Ipad och gör en raket av kartong. Han vill ha mat ibland och han vill inte vara ensam, annars är han numera ganska så självgående när han är hemma från fritids. Verkar tycka att det är rätt skönt att bara få vara, annars vill han ju alltid leka med sina kompisar. Vattkopporna kliar inte och han har ingen feber - med Lilla A var jag bunden till att titta på film och att vara med henne hela hela tiden. Hon var mycket hängigare och hon behöver mer hjälp. Nu hade jag tänkt skriva en massa om att inte alltid få vara med, att bli skrattad åt, att hitta sin plats bland grannar och förskolekompisar och likasinnade; om att vara beroende av andra under längre tid av sitt liv. Att hitta sin plats. Att bli försvarad av sin storebrors kompisar, om inkludering och olikheter. Och nu har jag ju gjort det. I undermeningarna.
Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar