Ja, kanske är det roligare med glada mongon än med ledsna. Jag undrar för jag läste om någon som hade kallat sig själv och sina två vänner för just tre glada mongon. På skoj alltså. Och lagt upp en tokrolig bild.
Sen undrar jag också ifall det hade varit så att Lillsmurfen hade varit född i ett afrikanskt eller asiatiskt land och haft en annan hudfärg än den traditionellt svenska. Hade jag då tyckt att det hade varit okej med en bild på en flinande asiat med sneda ögon och hatt på ett godisomslag? Denna bild togs bort på just detta godisomslag, efter påtryckningar av bland andra adopterade.Vad är okej? Vad är inte okej? Nidbilder är väl aldrig okej. Förstärkande av fördomar. Människor må vara födda mer eller mindre mörka och med en eller två kromosomer hit och dit, men är det egentligen viktigt?
Jag tycker inte att det är roligt att kalla sig själv och sina två vänner för tre glada mongon. Ordet mongolid används inte längre mer än i nedsättande sammanhang. Dessvärre finns det fortfarande alltför många nedsättande sammanhang - ibland är utvecklingen som att ta ett steg fram och två tillbaka.
Saknar jag humor? Nej. Något som inte är roligt är helt enkelt inte roligt. Och Lilla A....jag tänker att de skulle träffa henne. Hon är inte sitt syndrom. Hon är en människa faktiskt.
Trots dessa funderingar har helgen varit fin, Lillsmurfen har lekt med ett par kompisar, vi har lekt i lekparken, bakat, jag och min pappa var på konsert i Berwaldhallen i går och i dag lekte vi med grannar, sprang Skogsmulleloppet och spelade minigolf. Soligt, varmt, lite regn och lite blåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar