I veckan har vädret varit fantastiskt och tidigare i dag njöt vi av ännu en dag på Mulle med en härlig skogsvandring till Fjällfinas kåta. Lillsmurfen är egentligen för stor för Familjemulle nu, han fyller sex år på måndag, men för att börja Strövarna, om han vill vara med där, måste man vara sju. Jag tänker att det är som en utflykt; frisk luft och skog är alltid bra, även om han kanske tycker att det blir långtråkigt ibland. I går var han ledig från skolan och var med mig på jobbet, vilket inte var lika spännande som han hade tänkt sig. Men med Ipad, mobiltelefon och några tuschpennor gick det bra.
I tisdags var pappan hemma med Lilla A som varit lite snuvig och jag tog Lillsmurfen till skolan, jag skulle iväg på ett jobb i Motala men tåget gick inte förrän före 10. Det var omöjligt att släppa honom. Han klamrade sig fast vid mig och jag skulle kunna skriva något om adopterade och separationer, men eftersom han inte alls är likadan när pappan lämnar honom, så gör jag inte det. Lillsmurfen har inga stora problem, eller inga alls egentligen. Han är en vanlig sexåring som hade en lite annorlunda start än de flesta av oss. Han är mammig i perioder. Lilla A är mammig jämt. Men eftersom den här bloggen handlar om bland annat adoption, tänker jag att det i alla fall är bra att påminna sig om de adopterades annorlunda start med minst två separationer tidigt i livet. Det är mycket nytt nu, med skolstart och nya klasskompisar och andra krav. Jag gick hem med honom igen i tisdags, han tittade på film i stort sett hela dagen, med Lilla A och pappan.
I onsdags var jag hemma med Lilla A. I torsdags och i går gick hon i förskolan.
Nu ska vi glo lite på tv.
Ajö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar