Hon tittade strängt på oss och frågade: "Använder ni tecken hela tiden?" "Inte hela tiden", sa jag och skämdes lite. Det var specialpedagogen på habiliteringen när vi hade vårdplanering för några dagar sen, som sa så. Nej, vi använder inte tecken hela tiden med Lilla A. Hon behöver tecken som stöd för att utveckla sitt språk, sin förståelse och sitt logiska tänkande. Det är som att lära sig ett språk och hon pratar ju en del verbala ord. Nästa vecka ska vi till hörselhabiliteringen och jag tror att hon kommer att lära sig säga fler ord när hon hör bättre. Men visst måste vi använda tecken hela tiden. Jag tror att jag är lite lat faktiskt, eller jag lär mig en några på flera språk, men inget ordentligt. Jag skulle också önska att jag kunde få mer tid att sitta ner med bara Lilla A i flera timmar. I dag kunde jag faktiskt vara med henne ett par timmar själv, när Lillsmurfen var hos en kompis och pappan städade. Då var jag duktig och använde tecken hela tiden; vi var i lekparken och i vår lilla sandlåda i trädgården. Jag måste lära mig fler, jag måste använda dem, tillsammans med bildstöd som vi har börjat med nu. I maj ska vi ha ett möte med habiliteringen och förskolan, för att också förskolan ska ta nästa steg i att hjälpa Lilla A i hennes utveckling. Det blir ju större skillnad mellan henne och hennes jämnåriga kamrater ju äldre det blir, det går inte att komma ifrån. Men alla ska ju nå sin fulla potential. Eftersom Lilla A är så duktig, förstår mycket, klär på sig själv (nästan), leker bra, är det lätt att luta sig tillbaka och tro att allt ordnar sig av sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar