Karlstadsmodellen

Plötsligt händer det, igen. Plötsligt börjar vi tala om Karlstadmodellen (borde det inte heta Karlstadsmodellen, med ett -s?), som är en mer strukturerad språkträningsmodell som "alla" som har barn med Downs syndrom har talat om i de tre och ett halvt år som vi har haft Lilla A. Nu kanske tiden är mogen för oss att börja med modellen. Nu har hon inte lunginflammation eller nässond eller knapp på magen. Nu babblar hon, säger några ord (verbalt alltså), tecknar lite och ska snart få hörapparater. Vi har gått teckenkurser och kommunikationskurs, nu är det dags för nästa steg. Kanske är det Karlstad som gäller nu. (Av alla ställen på jordklotet man kan vara född på, är jag född i just Karlstad. Det är ju lite roligt, men jag är uppvuxen i Växjö. Nåväl.) Vi ska tala mer om det när vi träffar förskolechefen tillsammans med logoped och specialpedagog om ett par veckor. Det känns skönt att någon har arbetat med och tänkt ut en modell för språkträning. Alla har rätt till ett språk. Tänk om den rätten verkligen, på allvar, blir verklighet en vacker dag, i Sverige och världen.

God kväll.