Och nu, några peppande ord till mig själv:

Oj, vad du är bra Annika. Du är så engagerad i alla barn som bor under ditt tak. Du är lagom sträng och lagom snäll. Du hittar på saker. Du bjuder hem vänner, både deras och dina egna. Du läser, förhör på läxor, servar. Du är helt enkelt väldigt bra. Tänk lite på dig själv också!

(Just nu ser jag fram emot att barnens förskola snart är färdigrenoverad och de kan flytta tillbaka, och att det snart är vår när lekparkerna fylls av barn och föräldrar, när man kan grilla, ta långa promenader, vara ute längre och när alla i allmänhet känner sig bättre. Jag är trött. Mer om det en annan gång.)