All denna väntan

Nej, det blev ingen operation i dag, om den inte sker i detta nu. Senast jag hade kontakt med pappan och Lilla A var för ett par timmar sen, men då hade det inte hänt någonting. Sedan dess har vi hämtat Storasyster från dansen och Lillsmurfen har lagt sig.

Väntan är vardag på sjukhus. Det är faktiskt väldigt tråkigt. Och jag kan inte låta bli att tänka på en väntan av ett helt annat slag; den när man ska adoptera. En del av dem som hämtade barn samtidigt som vi, är på gång att adoptera igen. Så roligt. Men så jobbigt med väntan. Den ovissa väntan, när man inte vet riktigt när det kan ske. Så plötsligt ringer de och säger att man kan åka om två veckor. Ungefär så är det på sjukhus också. Plötsligt säger de att man kan opereras. Om det inte sker nu hoppas jag innerligt att det sker i morgon, så att de kan komma hem. Det är inte så kul att se sitt barn gråta när man lägger på efter att ha pratat med varandra via FaceTime.