Vågar jag hoppas att livet håller på att normaliseras? Vet inte. Men i går var jag och Lilla A på landstingets verksamhet Tittut, för små barn med diagnoser och deras föräldrar. Äntligen. Så skönt att prata med andra som vet hur det känns och hur livet kan vara. Precis som en helt vanlig mamma i en helt vanlig föräldragrupp en vanlig dag i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar