Jag hade tänkt skriva ett inlägg med rubriken "Att lära sig att leva med sorgen", som skulle handla om hur vi alltid måste bära sorgen med oss (och med vi menar jag alla människor), att sorgen och glädjen går hand i hand. Att livet är både party och vardag.
Och så kom jag på att inlägget lika gärna kunde heta "Att lära sig att leva med glädjen". Och nu gör det det.
I dag har jag umgåtts med en snuvig fröken som bara är, en pojke med bus i blicken och en tjej som tycker att det är roligare att titta på tv än att göra läxorna. Livet. Vardag. Vi åt fiskpinnar.
Och allt kändes enkelt och självklart.
Och så kom jag på att inlägget lika gärna kunde heta "Att lära sig att leva med glädjen". Och nu gör det det.
I dag har jag umgåtts med en snuvig fröken som bara är, en pojke med bus i blicken och en tjej som tycker att det är roligare att titta på tv än att göra läxorna. Livet. Vardag. Vi åt fiskpinnar.
Och allt kändes enkelt och självklart.
Jag tittar in på din blogg för första gången på mycket länge. GRATTIS till er nyfödda skatt! Jag läser och försöker föreställa mig hur det ska vara att landa i beskedet om diagnoen och samtidigt i lyckan. Omtumlande kan jag ana.
SvaraRaderaVill tipsa om en blogg som jag har hittat tack vare egogoogling ;-) eftersom bloggerskan har citerat mina dikter.
http://mulighetene.blogg.no/
Hon skriver om livet med en flicka med Downs syndrom.
Allt gott önskar jag er
/Cecilia
http://cecilia.ekhemmanet.se
Hej å tack! Å tack för tipset, ska kolla in!
Radera