Vad jag inte kommer att sakna med att vara föräldraledig

Eller, låt oss börja med det jag kommer att sakna: att hålla hans hand när han äter (fast det kan jag väl göra sen också, men i alla fall). Att kunna lägga mig mitt på dan, när han sover. Att låta humör, hälsa och väder bestämma vad vi ska göra. Att vara idol hela dan. Att äta lunch klockan 11. Jag är ständigt hungrig. Fast det kanske går att göra sen också. Att vara med i allt som händer i hans liv, hela tiden, alla rörelser han lär sig till sångerna, alla ord han lär sig. Jag kommer att sakna att vara med honom helt enkelt. Köpa två fruktdrycker var, bara för att det är så gott. Klippa gräset med hans lilla plastgräsklippare, som han ständigt vill gå runt hela kvarteret med och som jag vlir ganska trött på. Men när man ine ha det längre, då saknar man det. Vad jag inte kommer att sakna: det intensiva livet, ständigt vara med, ständigt ha koll, ständigt vara där. Men när jag börjar jobba kommer jag nog mest att sakna att inte vara hemma, även om det är intensivt. Att få barn upptar hela livet. Men nu går det inte att tänka sig ett liv utan Lillsmurfen.