Redo för förskolan?

Det sägs att man ska vara hemma minst ett år med adopterade barn. I dag hörde jag att man ska vara hemma lika länge som barnet var gammalt när det kom. Tänk om barnet är fem år när man får det - att vara hemma fem år känns nästan omöjligt, i alla fall om man jobbar.
Jag har hört om adopterade barn som har knutit an till sina föräldrar så fort att de börjat i förskolan efter ett halvår. De har lärt sig mycket, utvecklats fort och haft ett stort behov av jämnåriga kamrater och den stimulans förskolan ger.
Jag känner också till föräldrar som tar föräldraledigt i ett och ett halvt år, och över två år sammanlagt (under förutsättning att man är två). Det är säkert jättebra. Rent emotionellt skulle jag kunna tänka mig att vara hemma några månader till. Men det är bestämt sedan länge att jag ska vara hemma till och med juni. I juli har vi båda semester och pappan ska vara hemma till och med jul. Hade vi fått ett ängsligt barn som inte knutit an, hade vi fått tänka om. Men nu har vi fått ett barn som inte har några problem med anknytning, som lär sig fort, är social, har behov av andra barn. Jag tror att det är helt rätt för honom att börja förskolan efter jul.
Eller tänker jag fel? Hur länge bör man vara hemma? Och finns det rätt och fel?