I dag för fem månader sen

December 2011. På ett hotell mitt i vintern väntar en mamma och en pappa på en skrikande, svettig och trött liten kille.
Han kom på förmiddagen med två andra pojkar, tvillingar, från samma barnhem, med ett svenskt par och en personal från barnhemmet som sällskap. Oj, vad han skrek när han kom. Men vad naturligt allt kändes. Han var vår och vi var hans, även om mamma var bäst till en början.
Nu är det maj. Vi är på en annan plats i världen. Han har föräldrar och syster, vi har son och bror. Pigg, glad, social, framåt. Pratar och lär sig, växer. Och det känns som om han varit här från början.
Det kunde inte ha blivit bättre.