När jag blir stor ska jag vila

En liten stund för mamman på söndagskvällen. Tänk så skönt. Alldeles tyst. Bara datorn och jag. När jag blir stor ska jag vila.
Veckan har inneburit ömsom sol, ömsom moln, ömsom snö och ömsom regn. Det blir ljusare. I helgen var vi ute lite grann och på cirkusträning en timme och simskola. I kväll åt vi semlor.
I morgon får jag vila på jobbet! Hurra!

Teckenkurs med dinosaurer

Dags för vecka 7 att säga hejdå. Nästan lite vår i luften, men jag tror att det blir mer vinter.
I går var jag och barnen på teckenkurs hela dagen på Naturhistoriska riksmuseet, så nu kan jag tecknen för grävling, varg, vildsvin, kronhjort, kräfta och val. Ifall någon skulle behöva veta det alltså. Det var kul att vara där, jag gick kurs och barnen lekte med barnledare och andra barn och jag konstaterar ännu en gång hur lite vi vet om livet och hur många anledningar det finns till språkstörning eller beteenden eller hörselnedsättningar. Jag är tacksam att jag får träffa olika människor med olika öden och äventyr, det gör mig inte till en bättre människa än jag annars hade varit, men kanske mer eftertänksam. Eller förresten - bättre! ;-)
Planeringen för Lilla A:s öden och äventyr i förskolan fortsätter. Möte inbokat. 

Fortsatta diskussioner

Diskussionen fortsätter om Lilla A:s rättigheter och behov i förskolan. Jag vet att inte ens den bästa av chefer kan förutse sjukskrivningar, tjänstledigheter, att någon slutar eller blir gravid (eller adopterar) eller vad det nu kan handla om. Men med habiliteringen på vår sida går vi nu vidare och ska begära ett möte med förskolechefen. Lilla A har ju fortfarande behov. Lycka till till oss. 

Kan man låtsas som att en rullstol inte finns?

Foto: Hanna Teleman

Nej, det kan man inte. Men en annan funktionsnedsättning kan man låtsas inte finns. I alla fall verkar det så. Lilla A är ju så duktig, så vi kan skära ner hennes resurstid till halvtid. Vi kan låta bli att informera föräldrarna att den enda som kan tecken och därmed kan tala med Lilla A, är sjukskriven på 75 procent.
Visserligen har detta precis hänt, men Lilla A talar ju en del och är redan så social och med i gruppen och allt, så det kommer nog att ordna sig. Vi kan låta veckorna gå lite till så kanske de inte märker något.
(Observera att jag såklart vet att chef, det är inte det lättaste man kan vara. Men nu är jag förälder.)
Det är kanske ändå tur att hon inte sitter i rullstol. Downs syndrom - om vi inte låtsas om det, så kanske det löser sig av sig självt.