Nu har barnen varit på förskolan mittemot den ordinarie i några dagar. Förra veckan blev det en vattenläcka på den vanliga förskolan....på ett sätt kanske bra, eftersom den nu måste renoveras. Det är en gammal byggnad som egentligen inte är tänkt för förskoleverksamhet. Det är bara det att det blir bökigt med transporter nu ett tag, hur lång tid kan ingen säga exakt, för en ny förskola finns i Tumba. Åker man kollektivt är det buss, pendeltåg och buss som gäller. Det har ordnats en buss från förskolans/kommunens sida, där barnen måste ha med sig bilstol för att åka, såklart. Kanske fixar vi det och åker med bussen. Känslorna hos föräldrarna har varit många - men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. (För det har ju hänt värre saker i världshistorien, trots allt.) Känslor ska man ta på allvar, men jag är inte orolig för barnen, så länge de får hålla ihop i sin grupp och ha sina lärare. Det skulle gå att skriva mycket om rutiner här, både adopterade och personer med Downs syndrom kan ibland behöva strikta rutiner för att klara av vardagen. Men våra barn tycker bara att det är spännande med nya platser. Lillsmurfen har meddelat att det finns gungor på gården på det nya stället, det finns inte på nuvarande gård.
Jag tror att det kommer att bli bra. Men det ska bli skönt när det är över....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar