En sak har jag tänkt på en del de senaste veckorna. När jag var på sjukhus med Lilla A för ett tag sen, ville de att hon skulle ha en så kallad infart, ett rör/en nål in i kroppen där man kan ta blodprov ifrån och ge medicin. Lilla A är svårstucken. Det gjorde ont, jag var trött och Lilla A var trött och sjuk. Jag sa: "Är de dumma mot dig nu?" Efter en stund kom överläkaren in och sa att personalen inte ville att jag skulle säga så utan i stället samarbeta. Då tyckte jag att det var lite knasigt, men efteråt har jag tänkt att jag, som är så noga med ord när de betyder något för mig (jag säger till exempel inte "skaffa barn" eller "eget" barn utan få barn och biologiskt eller adopterat barn), också måste lära mig att vara noga med orden när det gäller någon annan. Men ingen är perfekt, fast om alla strävade efter att behandla varandra med respekt skulle samhället bli bättre för alla. Vi säger inte neger eller mongoloid, för det är nedsättande ord som används/har använts i syfte att trycka ner. Vi tycker inte alla likadant om saker och ting, men det är inte så konstruktivt eller respektfullt att kalla "de andra" för nedsättande saker. Vi borde sträva efter att bli lite mer perfekta på rätt sätt helt enkelt. Inte stressa över att vårt liv inte är perfekt som i ett välstädat hem alla dagar i veckan, inga bekymmer, inga misstag, hundra vänner, välartade barn som aldrig bråkar, ett lyckat jobb med förtjusande arbetskamrater som aldrig gör fel. Och så vidare. För det kommer aldrig att inträffa. Alla har sina sorger och bekymmer och vi stressar bara varandra om vi tror att vi måste visa upp en perfekt fasad hela tiden.
Men vi kan lära oss att behandla varandra lite mer perfekt och till exempel tänka på vad vi säger.
God kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar