Det finns hopp

Nu är jag hemma igen. Ska snart lägga mig. Helgen var riktigt fin på sjukhuset, vi tog promenader i Hagaparken både lördag och söndag, kallt och klart. Annars har vi tagit promenader till Pressbyrån, lekt med leksaker och pratat med sjuksköterskor. Och så kan Lilla A sitta!
Sjukdomsmässigt går det lite framåt, men helgen har bjudit på lite oro: sover hon för mycket (natten till i går sov hon tolv timmar)?, har hon feber (ja, det hade hon i morse, men inte i eftermiddags och inte i natt heller)?. Och ser inte såret lite...geggigt ut? Det finns mycket man kan oroa sig för. Men allt är bra och allt går framåt. Kanske långsamt, men dock. Det sa både doktorn och nutritionssköterskan i dag och de borde veta vad de pratar om. Det är bara en lite speciell situation för oss alla, men det är ju bara att stå ut.
Nu ska jag lägga mig bredvid världens bästa Lillsmurf.
God natt.