Vad jag inte kommer att sakna med att vara föräldraledig

Eller, låt oss börja med det jag kommer att sakna: att hålla hans hand när han äter (fast det kan jag väl göra sen också, men i alla fall). Att kunna lägga mig mitt på dan, när han sover. Att låta humör, hälsa och väder bestämma vad vi ska göra. Att vara idol hela dan. Att äta lunch klockan 11. Jag är ständigt hungrig. Fast det kanske går att göra sen också. Att vara med i allt som händer i hans liv, hela tiden, alla rörelser han lär sig till sångerna, alla ord han lär sig. Jag kommer att sakna att vara med honom helt enkelt. Köpa två fruktdrycker var, bara för att det är så gott. Klippa gräset med hans lilla plastgräsklippare, som han ständigt vill gå runt hela kvarteret med och som jag vlir ganska trött på. Men när man ine ha det längre, då saknar man det. Vad jag inte kommer att sakna: det intensiva livet, ständigt vara med, ständigt ha koll, ständigt vara där. Men när jag börjar jobba kommer jag nog mest att sakna att inte vara hemma, även om det är intensivt. Att få barn upptar hela livet. Men nu går det inte att tänka sig ett liv utan Lillsmurfen.

Och plötsligt var det de två

I dag var pappans sista arbetsdag. Nu har vi fyra veckors gemensam ledighet, sen är det dax för mig att börja jobba och pappan att vara föräldraledig. Jag och Lillsmurfen passade på att vara ute hela dan i det veckra vädret. Vi mötte pappan på stan sen, han slutade tidigare. När vi kom hem var jag så trött så jag la mig i soffan och vilade. Pappan och Lillsmurfen vattnade blommorna i trädgården. Och plötsligt var det de två. Jag vet inte om jag konstruerar detta, men på nåt sätt känns det som att det är dags för dem två att vara tillsammans hela dagarna nu, och för mig att jobba. Kanske är det för att vi varit inställda från början att vi skulle ha det så här. Kanske är det för att allt går så bra för oss och för Lillsmurfen; han är både trygg och glad och lär sig nya saker hur fort som helst. Kanske känner jag annorlunda om fyra veckor, kanske inte. Men faktum är att det ska bli rätt skönt att börja jobba igen.

I dag satt vi och sov i hallen

Lillsmurfen har sovit längre på morgnarna senaste två veckorna. Inte mig emot. Sju, halv åtta är skönare än halv sex, sex. Han ha varit ganska trött även på dagtid. Kanske beror det på att han fortfarande äter penicillin, att han växer mycket, eller så är han bara trött. I dag sov han middag en och en halv timme, men somnade i mitt knä igen sedan jag tagit upp honom. Vi satt faktiskt i hallen och sov. Kanske inte bekvämast, men ändå avslappnande. Nu laddar vi för den sista dagen tillsammans på min föräldraledighet. Pappan jobbar sista dagen för i år i morgon.

I dag hände det - han klarade att leka i sandlådan medan mamma fikade

I förmiddags var vi i en lekpark/4H-gård och tittade på djuren och lekte i parken med en kompis och hennes mamma. Mammorna ville förstås fika och prata, Lillsmurfen fikade bara några minuter, sen ville han gå till sandlådan några meter bort. Han ville att jag skulle följa med, men jag testade om jag kunde fika lite till. Det kunde jag - Lillsmurfen gick och lekte själv i sandlådan en stund, jag hade koll på honom hela tiden men kunde dricka lite mer te och skvallra lite mer med den andra mamman. För det är ju det man gör på sin föräldraledighet - fikar och skvallrar. Det kändes riktigt normalt.
Två dagar till. Sen är vi båda hemma en månad och efter det börjar jag jobba. Känns konstigt och bra på samma gång. 

En perfekt midsommar

Vår midsommar innehöll dans runt stången, sill, potatis och jordgubbar, picknick, solsken, grill, lång kväll med goda vänner och familj. Kunde inte ha varit bättre!
På tisdag åker de engelska gästerna hem. Efter det laddar jag och Lillsmurfen för de sista dagarna av min föräldraledighet. När vi var sjuka hela vintern var det segt - men oj vad fort det har gått på slutet. Känns konstigt. 

"Vad har du för relation till honom?" "Det är min son."

Nu börjar jag faktiskt tröttna på detta. Adoptionen har gått igenom i tingsrätten, men det verkar inte synas i några register ännu. Lillsmurfen har halsfluss. I går hämtade jag medicin till honom på apoteket, och visade legitimation - men inte hjälpte det, det syns inte ännu att jag är förälder och vårdnadshavare. Förutom detta mår jag bra - vi har fina soliga dagar med farmor och kusin från England, och i dag kom min mamma också. I morgon är det midsommarafton och en vecka senare har vi semester hela familjen! Skönt. Och allt ska nog ordna sig.

Det är de trista dagarna man ska minnas

Vi tror ju tvärtom, att det är de festliga dagarna man ska minnas. Ofta är det väl så också, att det är när det hände något särskilt och när allt var enkelt, det är det vi minns. Och det är nog bra. Men det är de trista dagarna som är skillnaden, det är då man kommer varandra nära. De senaste dagarna har Lillsmurfen haft feber, men är bättre och piggare i dag. I går hängde han på mig hela dagen och var varm som en kamin och grät. I dag blev jag kallad ett väldigt fult ord av bonusdottern när jag bestämde något som hon inte gillade. Jag tror jag tar det som en komplimang - för det är de där dagarna när alla är sura eller sjuka eller allmänt hängiga som man vet att man är en familj. Och i en familj kan man vara på vilket humör man vill, tror jag, och ändå veta att man är älskad. Visst låter det fint?!