Onödig väntan på Migrationsverket, lunch med blivande gudmor och besök hos doktorn

Det har varit intensiva dagar. I går åkte vi till Migrationsverket för att få ett fotoförsett uppehållstillståndskort, som Skatteverket talade om. Vi väntade en och en halv timme, Lillsmurfen somnade som tur var. När det var bår tur, kunde vi inte ansöka om ett sånt där kort, eftersom Lillsmurfen fick sitt personnummer först i går och det hade inte hunnit "klistras in" hos någon annan myndighet. Det vill säga i går var han officiellt inte folkbokförd på vår adress. Det kändes sådär. Vi måstre åka dit igen lite senare, men det är i alla fall inte så att han behöver det för att folkbokföras, som Skatteverket påstod.
Sen åt vi lunch på stan och åkte till doktorn för en undersökning, något alla adopterade måste göra. Det är mycket pappersarbete kvar, adoptionen är inte färdig än. Jag måste nog göra ett bra system med post it-lappar snart.
I dag piggade vi upp oss med en lunch på stan med blivande gudmor C. Det var kul. Men jag har ont i halsen, Lillsmurfen är supersnuvig och vi längtar efter en hemmadag. En sådan ska vi ha i morgon. 

Nu startar jag namninsamling för högre adoptionsbidrag!

Nu startar jag äntligen en namninsamling för högre adoptionsbidrag. Jag har startat en mejladress: hogreadoptionsbidrag@gmail.com dit du kan skicka ditt namn och hemkommun och om du vill också din mejladress. Jag sammanställer namnlistan och hoppas förstås att många skriver under. Jag kommer sedan att skicka den till en eller flera ministrar och berättar fortlöpande hur det går.

Tweenie och småbarn - den perfekta kombinationen?

Jag är intresserad av syskonskap och hur vi påverkas av det. Blir man en bra chef om man är storasyster? Leker lillebror bort livet? Är ensambarn egoistiska?
Jag har en, som det heter nuförtiden, bonusdotter, som bor hos oss varannan vecka. Hon är tio år. Hon har två yngre systrar som hon träffar varannan vecka och nu en lillebror som hon också träffar varannan vecka. Hur påverkas hon av detta? Hur kommer Lillsmurfen att påverkas av att sannolikt vara det enda barnet till oss? (Jag vill egentligen att han ska få ett syskon på heltid men det är högst osannolikt, något jag inte helt förlikat mig med ännu.) Kommer han alls att påverkas? Vad betyder syskon - är de bra att ha eller bara jobbiga? Och vad är den perfekta kombinationen, om den ens finns? Jag vet faktiskt inte, men jag är glad över att min bror och jag är tajta.
Det jag vet är att det inte kommer att bli samma konkurrens om uppmärksamhet mellan storasyster och Lillsmurfen som det kan bli mellan syskon som är närmare varandra i ålder. Det kommer att bli bråk, de kommer att tröttna på varandra, men när det fungerar bra tar storasyster hand om Lillsmurfen som en docka nästan. Jag kan få tid att tömma diskmaskinen medan hon kollar honom. Ibland byter hon till och med blöja, fast inte när han gjort nummer 2.
I dag bakade hon muffins medan han satt i sin stol och åt kex. Jag hann både tömma diskmaskinen och ägna lite tid åt de eviga tvätthögarna. 

Ny frustration, denna gång på Skatteverket, samt rutiner och anknytning

Nu sover Lillsmurfen, jag skyndar mig att blogga. Jag har bytt kattsand och fått hyfsad ordning på pappershögen (en av dem). I köket är det fortfarande stökigt, men med pappan kommer också storasyster i dag, de måste ju få jobba lite när de kommer hem.
Det är viktigt med anknytning för adopterade barn. Vi har inga problem med den, i alla fall inte när det gäller till mig. För storasyster och pappa går det bättre och bättre och Lillsmurfen är för det mesta glad och social. Samtidigt måste man (alltså föräldrar) lära dem vissa saker, som att inte leka när det är sovdags eftersom man vet att de är trötta och behöver ett visst antal timmar sömn. I vårt fall (gör vi fel?) är det oftast jag som har sövt. Ibland går det inte, för Lillsmurfen vill bara leka, gå omkring eller sjunga, vilket har resulterat i att jag blivit gråtfärdig och aptrött när det håller på för länge. I går grät jag säkert tio minuter över hela situationen, som jag tycker är jättejobbig ibland. Han vill bara leka och så är han så charmig och jag tänker att han måste få styra och så vidare. Knyta an. Pappan tog över, vilket han gjort några gånger (det är detta jag menar kanske är fel, vad tycker du?). Lillsmurfen skriker av ilska några minuter, han vill hellre vara med mig, men somnar sedan. Han är ju trött.
I dag sov han 45 minuter på förmiddagen (eftersom han inte sov ordentligt i natt, vi har lagt honom i vår säng ett par gånger när han vaknat på natten och han tycker fortfarande att det är spännande, särskilt att katterna sover i sängen) och då började han leka igen, tog bland annat mina glasögon. Men då blev jag irriterad på riktigt, eftersom det är hundrade gången det händer. Sen somnade han på en gång, så kanske satte jag en gräns där. Vi får se hur det går. Allt är fortfarande nytt.
Skatteverket hörde av sig igen. De behöver ett fotoförsett uppehållstillståndskort. Jag blir så trött på allt pappersarbete, varför räcker det inte med det vanliga uppehållstillståndet? Och varför verkar det som att det är olika rutiner på olika kontor och för olika personer - detta vet jag eftersom jag har utbyte med andra som adopterat/adopterar från Ryssland i en Facebookgrupp. Rutinerna ser olika ut och vi får skiftande svar från samma myndighet.
Ska det verkligen vara så? 

I dag har jag gjort följande fel:

1. Inte bytt bajsblöja i tid.
2. Inte lagt honom förrän klockan 16, i ett försök att få nya rutiner (fast jag måste jobba på det lite till).
3. Låtit honom träffa nya människor på lekparken - var han redo?
4. Kollat mejlen när han satt och åt.
5. Satt på honom för lite kläder när vi skulle till veterinären (för den halvårsgamla kattens vaccination och öronmärkning, ej lika dramatiskt som i går) men det var en väldigt liten bit.

Fast jag kanske inte är värre än nån annan?

Katten e dö och vi har fikat hos grannarna

Vilken dag. Lillsmurfen vaknade i natt, somnade så småningom om och vaknade halv 9 i morse på min arm. Pappan började jobba i dag och jag var ensam med Lillsmurfen för första gången (storasyster är hos sin moder just nu). Vi åt frukost och sen ringde Skatteverket, för att vi behövde komplettera med en kopia på uppehållstillståndet. Sagt och gjort. Bara att ta bilen och åka dit. Lillsmurfen sov en halvtimme i bilen.
När vi kom hem ringde jag veterinären som sa att jag kunde få en tid halv 3 i dag, och med tanke på det akuta läget, tog jag den. Lillsmurfen sov några minuter i bilen och när vi kom fram sa veterinären att katten var så illa däran att det bästa för henne var om hon fick somna in. Sorgligt, men ändå förväntat. Hon hade någon form av lungödem/tumörer, så hade hon inte fått somna in i dag hade hon kvävts till döds. Hon hade svårt att andas. Vila i frid, Sötis. Vi är alla ledsna. Storasyster är underrättad och vi kommer att ha något slags minnesstund i helgen.
När vi kom hem fikade vi hos grannarna som har en ett och ett halvtåring och en snart fyraåring. Perfekt. Allt gick bra, Lillsmurfen är trygg så länge han får sitta i mitt knä. Efter ett tag gick han runt själv och grannarna hade så många roliga leksaker.
Sen kom pappan hem, vi åt och för en stund sen somnade Lillsmurfen av utmattning.
Vilken dag. Jag är rätt trött jag med.
Nu tv. Ajö! 

4 years and 11 months later: a boy. And a new year!

A new year, a happy I hope, has begun. A new life for us and our families and closest friends. Exciting and a bit nervous at the same time, but I think everything will be fine. I will be home for a while now and tomorrow is the first day of my own with our little boy.
After all stress, waiting, frustration and paper work we finally got our child. Worth all the waiting of course - he is adorable.
This the first day of the new year, I want to say thank you to all you guys who have been supporting us on our journey; for your patience, for your help, for your understanding. Happy new year to all of you - and to us!