Tweenie och småbarn - den perfekta kombinationen?

Jag är intresserad av syskonskap och hur vi påverkas av det. Blir man en bra chef om man är storasyster? Leker lillebror bort livet? Är ensambarn egoistiska?
Jag har en, som det heter nuförtiden, bonusdotter, som bor hos oss varannan vecka. Hon är tio år. Hon har två yngre systrar som hon träffar varannan vecka och nu en lillebror som hon också träffar varannan vecka. Hur påverkas hon av detta? Hur kommer Lillsmurfen att påverkas av att sannolikt vara det enda barnet till oss? (Jag vill egentligen att han ska få ett syskon på heltid men det är högst osannolikt, något jag inte helt förlikat mig med ännu.) Kommer han alls att påverkas? Vad betyder syskon - är de bra att ha eller bara jobbiga? Och vad är den perfekta kombinationen, om den ens finns? Jag vet faktiskt inte, men jag är glad över att min bror och jag är tajta.
Det jag vet är att det inte kommer att bli samma konkurrens om uppmärksamhet mellan storasyster och Lillsmurfen som det kan bli mellan syskon som är närmare varandra i ålder. Det kommer att bli bråk, de kommer att tröttna på varandra, men när det fungerar bra tar storasyster hand om Lillsmurfen som en docka nästan. Jag kan få tid att tömma diskmaskinen medan hon kollar honom. Ibland byter hon till och med blöja, fast inte när han gjort nummer 2.
I dag bakade hon muffins medan han satt i sin stol och åt kex. Jag hann både tömma diskmaskinen och ägna lite tid åt de eviga tvätthögarna.