Varför så dålig kunskap om adoption hos myndigheter?

Jag kan räkna upp några exempel bara från de senaste månaderna:
Vi hade en handläggare på Skatteverket som sa att vår son måste ha det fotoförsedda uppehållstillståndskortet från Migrationsverket innan han kunde bokföras.
Ett annat par hade svårt att få tid för den obligatoriska läkarundersökningen, för "barnen var ju över ett år gamla". (Alla barn som adopteras måste göra en läkarundersökning. Detta borde finnas rutiner för på alla sjukhus.)
En person hade svårt att få föräldraledigt från arbetet eftersom hennes son ansågs för gammal.
En fick höra av Försäkringskassan att från i år kan föräldrarna vara föräldralediga för samma barn 30 dagar samtidigt. Handläggaren trodde att det gällde adoptivföräldrar också. Varför skulle det inte göra det? Varför får man så olika svar från olika handläggare i olika städer och finns det ingen samlad kunskap? Adoption har förekommit i flera decennier.

Vi är lika mycket värda barnbidrag som Daniel och Victoria. Och nu är det 432 namn på listan

I dag hade vi en stunds picknick, jag, storasyster och Lillsmurfen. Kanske var det sista riktiga vinterdagen, med strålande sol och minusgrader. Men man vet ju aldrig. Skönt var det i alla fall.
I dag har jag också fått reda på att flera av de familjer som kom hem ungefär samtidigt som vi har fått barnbidrag. Det har inte vi, för Försäkringskassan har inte fått uppgifter från Skatteverket. Jag undrar: har vi gjort något fel, nån blankett vi inte fyllt i? Har Skatteverket gjort fel? Hänger det besked man får på vilken handläggare på Skatteverket man råkar ha att göra med?
Victoria och Daniel kommer ju att få barnbidrag från nästa månad. Jag tycker att vi är värda det lika mycket som dem. Och vad jag vet ska man, om man adopterar, få barnbidrag från månaden efter man godkänns som föräldrar i det aktuella landet. Och det blev vi den 13 december.
Nu är det för övrigt 432 namn på namninsamlingslistan för högre adoptionsbidrag. Jag tänker sätta en deadline snart. 

Onödig väntan på Migrationsverket, lunch med blivande gudmor och besök hos doktorn

Det har varit intensiva dagar. I går åkte vi till Migrationsverket för att få ett fotoförsett uppehållstillståndskort, som Skatteverket talade om. Vi väntade en och en halv timme, Lillsmurfen somnade som tur var. När det var bår tur, kunde vi inte ansöka om ett sånt där kort, eftersom Lillsmurfen fick sitt personnummer först i går och det hade inte hunnit "klistras in" hos någon annan myndighet. Det vill säga i går var han officiellt inte folkbokförd på vår adress. Det kändes sådär. Vi måstre åka dit igen lite senare, men det är i alla fall inte så att han behöver det för att folkbokföras, som Skatteverket påstod.
Sen åt vi lunch på stan och åkte till doktorn för en undersökning, något alla adopterade måste göra. Det är mycket pappersarbete kvar, adoptionen är inte färdig än. Jag måste nog göra ett bra system med post it-lappar snart.
I dag piggade vi upp oss med en lunch på stan med blivande gudmor C. Det var kul. Men jag har ont i halsen, Lillsmurfen är supersnuvig och vi längtar efter en hemmadag. En sådan ska vi ha i morgon. 

Ny frustration, denna gång på Skatteverket, samt rutiner och anknytning

Nu sover Lillsmurfen, jag skyndar mig att blogga. Jag har bytt kattsand och fått hyfsad ordning på pappershögen (en av dem). I köket är det fortfarande stökigt, men med pappan kommer också storasyster i dag, de måste ju få jobba lite när de kommer hem.
Det är viktigt med anknytning för adopterade barn. Vi har inga problem med den, i alla fall inte när det gäller till mig. För storasyster och pappa går det bättre och bättre och Lillsmurfen är för det mesta glad och social. Samtidigt måste man (alltså föräldrar) lära dem vissa saker, som att inte leka när det är sovdags eftersom man vet att de är trötta och behöver ett visst antal timmar sömn. I vårt fall (gör vi fel?) är det oftast jag som har sövt. Ibland går det inte, för Lillsmurfen vill bara leka, gå omkring eller sjunga, vilket har resulterat i att jag blivit gråtfärdig och aptrött när det håller på för länge. I går grät jag säkert tio minuter över hela situationen, som jag tycker är jättejobbig ibland. Han vill bara leka och så är han så charmig och jag tänker att han måste få styra och så vidare. Knyta an. Pappan tog över, vilket han gjort några gånger (det är detta jag menar kanske är fel, vad tycker du?). Lillsmurfen skriker av ilska några minuter, han vill hellre vara med mig, men somnar sedan. Han är ju trött.
I dag sov han 45 minuter på förmiddagen (eftersom han inte sov ordentligt i natt, vi har lagt honom i vår säng ett par gånger när han vaknat på natten och han tycker fortfarande att det är spännande, särskilt att katterna sover i sängen) och då började han leka igen, tog bland annat mina glasögon. Men då blev jag irriterad på riktigt, eftersom det är hundrade gången det händer. Sen somnade han på en gång, så kanske satte jag en gräns där. Vi får se hur det går. Allt är fortfarande nytt.
Skatteverket hörde av sig igen. De behöver ett fotoförsett uppehållstillståndskort. Jag blir så trött på allt pappersarbete, varför räcker det inte med det vanliga uppehållstillståndet? Och varför verkar det som att det är olika rutiner på olika kontor och för olika personer - detta vet jag eftersom jag har utbyte med andra som adopterat/adopterar från Ryssland i en Facebookgrupp. Rutinerna ser olika ut och vi får skiftande svar från samma myndighet.
Ska det verkligen vara så?