Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: ord är viktiga. Vi säger inte zigenare eller neger längre. Inte heller mongoloid. Tiderna förändras, språket förändras, vi lär oss mer om historien och vi har lagar som förbjuder diskriminering och vi har andra ord som bättre beskriver verkligheten. Men - är orden viktiga bara när det gäller mig och mitt liv? Föräldrar till barn med Downs syndrom ogillar när någon säger mongoloid, med all rätt. Eller förkortningen mongo. (För att inte tala om när barn och ungdomar väldigt slarvigt säger "det var helt CP" och liknande.) Det gäller att hålla sig kall och förklara.
Jag kan haka upp mig på när någon säger "egna" barn när de menar biologiska barn, inte adopterade. Adopterade barn är också egna barn.
Men jag vet - ingen är perfekt, inte heller jag. Men, det är faktiskt så att ord är viktiga. Det är viktigt hur vi talar till och om varandra. Det som du inte tycker "är så farligt" är verklighet för någon annan.
I dag har jag och Lilla A varit på äventyr hela dagen. Först provade hon nya skor i Solna och jag tog fel väg från tunnelbanan och fick gratis motion på köpet. Sen åt vi lunch i Kulturhuset innan vi åkte till Huddinge och träffade nutritionssköterska, för att slutligen hämta en väldigt trött Lillsmurf på vägen hem. Han skrek nästan hela vägen av trötthet. Sen blev det afton och jag badade med Lilla A (hon hade gröt i håret) medan pappan och Lillsmurfen tittade på Rasmus på luffen och Alfons Åberg. Sen läste jag för Lillsmurfen. Nu sover båda. Pappan och jag är trötta. Det regnar. Storasyster är hos sin mamma i helgen.
För övrigt heter det inte dagis, det heter förskola. Så det så:-)
