En välsignad helg

Vilken helg det har varit! Först gick jag upp halv fem i fredags och åkte fram och tillbaka till Göteborg och bokmässan. Kom hem halv sju på kvällen.
Båda föräldrarna på besök, huset fullt av folk. I lördags döptes nämligen Lillsmurfen. Allt gick bra och det var en väldigt fin stund; min bror och jag rördes till tårar, och säkert någon annan också, när han läste en dikt. Storasyster läste en text om när hon såg sin lillebror för första gången och en av våra vänner sjöng lika fint som alltid.
I dag har vi vilat, lekt, skjutsat mamma till bussen, varit i lekparken.
God natt. 

På väg

På väg till bokmässan i Göteborg över dagen. Känns fortfarande konstigt att vakna före alla andra.  Nu dröjer det många timmar innan jag får träffa Lillsmurfen igen. Men å andra sidan är det rätt skönt att ha ett vuxenliv också...

Tänk om jag hade fått en sån här när jag var adoptionsgravid. Men jag får vara tacksam nu i stället!

I dag hämtade jag en gåva från ett av alla apotek som finns. Man kan tydligen bara logga in på diverse hemsidor och få såna här fina gåvor. Kul! Man blir omhändertagen som gravid och det är bra.
Tänk bara om jag hade fått en sån förra hösten, när jag var stressad som aldrig förr. Det känns bra nu, men då hade jag verkligen behövt den. 

Därför vill jag höja adoptionsbidraget

Äntligen ska ni få reda på varför jag vill höja adoptionsbidraget:
1988 infördes ett statligt adoptionsbidrag på 20 000 kronor. Då fanns en ambition från samhället att täcka ungefär hälften av kostnaderna, vilket det då också gjorde. 2000/2001 höjdes bidraget till 40 000 kronor, men kostnaderna är i dag av en helt annan kaliber. Vi har lagt ut cirka 350 000 kronor på adoptionen, inklusive resor och hotell. Mediankostnaden för en adoption är i dag 225 000 kronor.
Adoption får inte bli en klassfråga. Om bidraget inte höjs, blir det det. Om det inte redan är det.
Jag tror att fler skulle se adoption som ett alternativ tidigare om bidraget höjdes, vilket förmodligen skulle spara pengar, ångest och tid. Dessa barn finns redan. Behovet är fortfarande stort.
Men - tänker du. Att adoptera är väl frivilligt? Ja, men ja utgår från att de flesta barn i Sverige kommer till på frivillig basis. Och som sagt, jag vill inte att adoption ska bli en klassfråga. De flesta som adopterar kan inte få barn och har redan gått igenom IVF-försök, som de kanske fått betalda från landstinget. Hur många som "faller ifrån" då, vet jag inte. En del vill inte adoptera, men många kan nog tänka sig det, tror jag. Då ska inte plånboken få avgöra.
Så tycker jag.

Synd att jag inte spelar piccolaflöjt

Jag har spelat tuba sen jag var tio. Länge, med andra ord. Jag har provat en del andra fritidsaktiviteter, som folkdans och afrikansk dans, men att spela i brassband har varit min livsluft i 32 år. I våras hade jag uppehåll och hade tänkt att börja i höst igen. Men så blev jag gravid. Att åka fram och tillbaka till stan och bära en tuba på ryggen, och dessutom redan från början vara kvällstrött, är ingen bra kombo med att vara gravid.
Trist känns det. Men jag orkar faktiskt inte.
Jag skulle ha valt flöjt i stället. Fast det passar ju inte i brassband. 

Blåbärsfrukost till en tvååring

Två år i dag! Firades med favoriterna blåbär och ny tågbana till frukost. Grattis på tvåårsdan! 

Värst för mamma att gå och "obba"?

En vanlig tisdag en vanlig dag i livet. Mamma går till jobbet, pappa är hemma. Det är inga problem, allt går bra. Jag gillar att jobba och hemma har de det bra.
Kanske är det värst för mamman att gå ifrån, inte ses hela dagen utan bara några timmar? Hur enformigt det än är att vara föräldraledig ibland, är det en tid som aldrig kommer tillbaka. Ser fram emot att vara hemma snart igen, även om villkoren har förändrats då.