Adoption och rasism

Det här är en värld som jag inte vet så mycket om, eftersom jag aldrig varit utsatt själv och eftersom Lillsmurfen inte avviker från den så kallade vithetsnormen i Sverige - alltså majoriteten av oss har vit hud. Men det finns en diskussion om adopterades avvikelse från den normen, om man är adopterad från ett afrikanskt land eller sydamerikanskt eller östasiatiskt. Svensk men med ett otypiskt svenskt utseende. I dagarna blossade diskussionen upp efter att Sanna Nielsen lagt upp en bild på sig själv föreställande en asiat, taget från den revy hon medverkar i just nu. En nidbild av en asiat. Vi är inte rasister, säger de som är med i revyn. Nej, men man kan agera rasisiskt ändå, säger de som känner sig utsatta för rasismen. Läs mer här
Vi måste kunna prata om detta. Det måste finnas en mix av människor på arbetsplatser, i politiken, på tv, i radio, i skolan, i reklamen. Annars riskerar vi att bara ha nidbilder av varandra. Som att personer med Downs syndrom hela tiden bara är glada, kramiga och musikaliska. Nej. De är människor. I första hand människor. Som du och jag. Som Carl Bildt. Som Hillary Clinton. Som Barack Obama.
Oj, vad jag känner att det är dags för mänskligheten att ta flera steg framåt. Hoppas på 2017.
God kväll.