Jag har funderat på den rätt så ofta ensidiga bilden av personer med funktionsnedsättning, kanske i synnerhet Downs syndrom. De är glada, säger vi. De är musikaliska, kramiga. Kanske det. En del. Ibland. I första hand är de personer med en massa olika egenskaper och känslor och förmågor och uttryck, precis som du och jag. Inte är vi kramiga jämt. Men vi som känner personer med Downs syndrom vill gärna lyfta fram att de är just härliga, underbara, kramiga, goa och glada. Visst. Det är förståeligt. Vi vill visa att de är människor som kräver och har rätt till respekt och ett helt vanligt liv. Men att inte få säga att det ibland är jobbigt, att det kräver ganska mycket extra - i alla fall för en del - är att ljuga. Det kan vara väldigt jobbigt att ha ett barn med Downs syndrom. Det kräver ibland en hel del extra, en hel del annat. Det gör inte dessa barn mindre underbara.
Här tänkte jag komma med en slutsats, men den får ni dra själva eftersom ni är så kloka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar