Det här året har jag flera gånger fått höra att barn med Downs syndrom är glada, kära, vänliga, goa. Att de ger så mycket glädje. Jag hoppas att det är sant. De flesta av oss umgås väl hellre med vänliga personer än med ovänliga. Men det är ändå en generalisering.
Vår dotter har en massa olika känslor, en stark vilja. Hon kan en massa saker nu, hon kommer att kunna ännu fler om ett tag. Hon kommer att ha lätt för vissa skolämnen, svårare för andra, hon kommer att få kompisar och ovänner, hon kommer att ha intressen och åka på läger och bli både kär och besviken. Hon är Lilla A, en egen individ med en egen personlighet. Hon liknar sina föräldrar men är ändå sin egen.
Precis som alla, som du och jag. Och våra barn, syskonbarn, kusinbarn, barnbarn.
Hon är inte en ständigt leende Lisebergskanin. Om nu någon trodde det.
Vår dotter har en massa olika känslor, en stark vilja. Hon kan en massa saker nu, hon kommer att kunna ännu fler om ett tag. Hon kommer att ha lätt för vissa skolämnen, svårare för andra, hon kommer att få kompisar och ovänner, hon kommer att ha intressen och åka på läger och bli både kär och besviken. Hon är Lilla A, en egen individ med en egen personlighet. Hon liknar sina föräldrar men är ändå sin egen.
Precis som alla, som du och jag. Och våra barn, syskonbarn, kusinbarn, barnbarn.
Hon är inte en ständigt leende Lisebergskanin. Om nu någon trodde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar