Nu är det dags att bara fira!

Glöm molnen på himlen - nu är det sol och vår! Glöm krigen för alla våra barns rättigheter - nu är det snart dags att rocka sockarna och visa att alla, oavsett personlighet, politisk tillhörighet, etnicitet, kön, antal kromosomer, hudfärg, läggning, vilket fotbolslag man hejar på - är precis lika mycket värda. På tisdag är det Internationella Downs syndrom-dagen. I går tjuvstartade vi firandet, Svenska Downföreningen avdelning Stockholm, i Solna. Fullt ös! I dag var det sol och lekpark. Också fullt ös! Heja oss. Heja våren. 

Lillasyster i kubik

Jag tycker ändå att Lilla A är rätt cool. När Lillsmurfen har kompisar här, är hon med dem hela tiden, i alla fall till att börja med. Sätter sig i hans säng om de är där, går med dem in i vardagsrummet om de går dit. De får egentid - det bästa är om kompisarna har yngre syskon som Lilla A kan leka med. Hon är väldigt social men har inte kommit igång riktigt ännu med att gå till kompisar och ta hem kompisar - hon kan ju inte göra sig förstådd på samma sätt som de flesta andra. Lillasyster som jag är minns jag att jag alltid ville vara med. Och med är hon.
För övrigt i veckan har det varit möte i förskolan, som vi inte var på. Väntar in ett möte om en dryg vecka och ett möte till några dagar senare. I helgen var pappan och Lillsmurfen på badkalas, medan jag och Lilla A var på Babblarna - musikalen. Och Melodifestivalfinal. Fullt ös. Lillsmurfen kallar vinnaren för Robin Bacon.
God kväll. 

Lärarbristen. Såhär känns den.

Lilla A:s resurs i förskolan ska sluta. Eller nej förresten, hon är inte hennes resurs eftersom hon är anställd till gruppen.
Nu vet jag hur det fungerar i förskolor, eller i alla fall i ganska många. Jag vet hur det är vara chef eftersom jag själv varit det. Jag vet att man måste vara krass ibland. Jag vet också att det är lärarbrist, hur trist det än är; jag vet att det är svårt att få tag i vikarier, jag vet att det är lärarnas marknad och att de kan få tvåtusen mer i månaden om de får jobb i en grannkommun. Lärarna är bara att gratulera! Nu är ett möte och en hörselkonsultation inbokad med förskolan, vilket är bra. Lilla A har särskilda behov, det går inte att komma ifrån. Hon behöver hjälp med språket bland annat.
Såhär känns lärarbristen för oss som drabbas av den. Det är bara att hoppas att kompetensen och viljan finns hos nästa person som ska vara en resurs till gruppen och inte till Lilla A, eller hoppas att hon får en resurs på heltid, som bara är för henne.
Jag är trött på att så många av oss föräldrar måste kriga så mycket hela tiden. Inte för att jag inte förstår vikariebrist eller budget. Utan för att jag tycker att det bara ska funka. För alla barn. 

När jag blir stor ska jag vila

En liten stund för mamman på söndagskvällen. Tänk så skönt. Alldeles tyst. Bara datorn och jag. När jag blir stor ska jag vila.
Veckan har inneburit ömsom sol, ömsom moln, ömsom snö och ömsom regn. Det blir ljusare. I helgen var vi ute lite grann och på cirkusträning en timme och simskola. I kväll åt vi semlor.
I morgon får jag vila på jobbet! Hurra!

Teckenkurs med dinosaurer

Dags för vecka 7 att säga hejdå. Nästan lite vår i luften, men jag tror att det blir mer vinter.
I går var jag och barnen på teckenkurs hela dagen på Naturhistoriska riksmuseet, så nu kan jag tecknen för grävling, varg, vildsvin, kronhjort, kräfta och val. Ifall någon skulle behöva veta det alltså. Det var kul att vara där, jag gick kurs och barnen lekte med barnledare och andra barn och jag konstaterar ännu en gång hur lite vi vet om livet och hur många anledningar det finns till språkstörning eller beteenden eller hörselnedsättningar. Jag är tacksam att jag får träffa olika människor med olika öden och äventyr, det gör mig inte till en bättre människa än jag annars hade varit, men kanske mer eftertänksam. Eller förresten - bättre! ;-)
Planeringen för Lilla A:s öden och äventyr i förskolan fortsätter. Möte inbokat. 

Fortsatta diskussioner

Diskussionen fortsätter om Lilla A:s rättigheter och behov i förskolan. Jag vet att inte ens den bästa av chefer kan förutse sjukskrivningar, tjänstledigheter, att någon slutar eller blir gravid (eller adopterar) eller vad det nu kan handla om. Men med habiliteringen på vår sida går vi nu vidare och ska begära ett möte med förskolechefen. Lilla A har ju fortfarande behov. Lycka till till oss. 

Kan man låtsas som att en rullstol inte finns?

Foto: Hanna Teleman

Nej, det kan man inte. Men en annan funktionsnedsättning kan man låtsas inte finns. I alla fall verkar det så. Lilla A är ju så duktig, så vi kan skära ner hennes resurstid till halvtid. Vi kan låta bli att informera föräldrarna att den enda som kan tecken och därmed kan tala med Lilla A, är sjukskriven på 75 procent.
Visserligen har detta precis hänt, men Lilla A talar ju en del och är redan så social och med i gruppen och allt, så det kommer nog att ordna sig. Vi kan låta veckorna gå lite till så kanske de inte märker något.
(Observera att jag såklart vet att chef, det är inte det lättaste man kan vara. Men nu är jag förälder.)
Det är kanske ändå tur att hon inte sitter i rullstol. Downs syndrom - om vi inte låtsas om det, så kanske det löser sig av sig självt.