Jag är glad för mina två världar

I den ena världen, Downs syndrom-världen, kan man tala om att det kanske är dags att skaffa fler barn. I den andra världen, adoptionsvärlden, vet man att det aldrig är så enkelt som att bara skaffa. Det kan ta flera år att ens få ett besked och det tar flera år att stå i kö och man måste fylla i en himla massa papper.
I båda världarna vet man att Livet, det blir inte alltid exakt som man planerat. Det blir bättre. Man får andra perspektiv. Man träffar spännande människor som alla kämpar med sitt. Man lär sig saker man aldrig trodde att man skulle lära sig. Men en bättre människa, det har man ansvar för att bli själv, det sker aldrig av bara farten.
Jag är glad för båda mina världar. De ger mig en chans att bli en dubbelt så bra människa som jag hade kunnat bli annars ;-)
I kväll la jag till två bloggar i min blogglista, en om adoption och en om Downs syndrom. En vacker dag kanske jag lägger till fler, eller putsar lite på bloggen. Nu ska jag gå och lägga mig! 

Sol, regn, Mulle, öronvärk, matvägran, bad

En helg med både Mulle, kompisar, sol och regn. Och lite ont i örat. Lillsmurfen var hemma i fyra dagar från förskolan, men var frisk nog att gå på avslutningen på Mulle, som var solig och rolig, med fågelbobyggande och kunskap om hur fåglar ser ut och låter. Båda barnen somnade i bilen på väg hem. På eftermiddagen gick vi till en förskolekompis till Lillsmurfen och allt var bra till en början. Efter en stund fick han ont i ena örat så vi gick hem. I dag har vi varit inne, det har regnat nästan hela dagen, och han har snutit sig noga och stup i kvarten, för att undvika öroninflammation. Han verkar bra nu, någon mer inflammation orkar vi inte med. Hoppas helt enkelt att han håller sig frisk. I onsdags skulle han ha tagit bort halsmandlarna men var ju sjuk; nu har vi fått en ny tid i början av juni. Matvägrar gör han fortfarande, oftast på kvällarna. Han blir orolig och vill läsa en bok eller göra något annat i stället för att äta. Det är faktiskt jobbigt och det kan finnas flera anledningar. Adoptionen och vad den kan föra med sig ligger ständigt i vårt medvetande, samt förstås vad det innebär att vara syskon, ibland behöver man kriga om uppmärksamheten. Många tankar runt det.

Just nu längtar jag efter sommar, sol, bad, friska barn som är glada och äter och älskar varandra.

"Mamma, berätta Lillsmurfen-historien"

"Det var en gång en bebis, som bodde i ett stort land som heter Ryssland. Där bodde han med en massa andra bebisar. Mamma och pappa var hemma i Sverige, med Storasyster. En dag ringde en tant och sa: "Nu kan ni åka och hämta er lilla bebis". De blev så glada och åkte dit och träffade Lillsmurfen. Sen fick de åka hem, men sen fick de åka en gång till. Då hade Lillsmurfen vuxit. Sen fick de åka en tredje gång, de åkte flygplan och fick åka länge. Den gången fick Lillsmurfen följa med hem och alla blev så glada. Storasyster blev också glad. Sen levde de lyckliga i alla sina dagar." 

Köttfärskräks, Alvedon, fotvård

Lillsmurfen har varit hemma två dagar (tredje dagen i dag) från förskolan och kommer att vara hemma hela veckan. Feber och lite dålig i magen, men ingen lunginflammation, jag tog honom till doktorn i tisdags. Skönt det, men han har haft mellan 38 och 40 graders feber och har varit rätt hängig. I går var pappan hemma. Lillsmurfen är bättre, så det går nog åt rätt håll. Ingen feber i dag, men lite hostig. I förrgår berättade han för Storasyster att han kräktes i soffan kvällen före. "Det kom köttfärskräks". Storasyster tyckte det var onödig information.

Lilla A går i förskolan och trivs som fisken i vattnet; leker, pratar, äter, skrattar. I dag var hon inte ledsen när vi lämnade henne. 

I dag är jag hemma igen, Lillsmurfen tittar på film på paddan och jag kan fixa lite hemma, fixandet tar liksom aldrig slut. I går tig jag en kvällspromenad i vårt nybyggarområde och spanske in alla mer eller mindre färdiga trädgårdar och konstaterade att en del fixar allting första året. Ibland känner jag att det vore skönt att ha allting gjort, men vet ju att då tänker man bara ut nya projekt. Man måste få vila ibland. Och gå på fotvård. Det gjorde jag häromdagen, på vår nyöppnade skönhetssalong i området. Kan inte bli bättre. 

Är det inte den ena så är det den andra

Första dagen i förskolan för Lilla A på två veckor. Hon var ledsen när jag gick, men det gick bra efter ett tag. Det brukar det göra. Planen var att både hon och Lillsmurfen skulle gå i förskolan även i morgon, men nu har han fått feber och hosta. Alltid är det något. Han som skulle ha tagit bort sina halsmandlar på onsdag och allting.

Vab i morgon. 

God natt. 

I dag har jag fyllt 45 år i den bästa av världar

I dag har jag fyllt 45 år. 45! Det är inte klokt. Jag minns ju när jag var elva och var på mitt första musikläger, när jag var 16 och började gymnasiet, när jag tog studenten, flyttade hemifrån, pluggade till journalist, jobbade i Riga, åkte till Indonesien. Jag har gjort mycket. Tänk om allt varit annorlunda. Nu är det såhär; precis såhär är det och precis såhär bra är det. Nu har jag man, barn, hus, gräsmatta. Hit, till den här brokiga familjen, med de här brokiga vännerna, har livet fört mig. Det är ofattbart. Jag lever i den bästa av världar. Och det har gått märkligt fort, lika bra att sluta räkna åren. Det är sånt man inte riktigt förstår eller räknar med, att det går så fort, när man är 19 år och som nybakad student har hela livet framför sig. Nu, nu är jag mitt i livet.

I dag har jag haft kalas med kaffe, prat, studsmatta, kurragömma, barn, glass, vänner, familj, rosa tyllkjol, maränger, nybyggd altan, sol och paket. 

Gott nytt år alla vänner! 

Femårsplanen fortsätter

I helgen har pappan byggt en altan på baksidan. Nästan i alla fall, det är en del kvar, men de gäster som kommer i morgon får i alla fall plats på den. Med andra ord: vi jobbar vidare på femårsplanen som vi startade för tre år sedan, läs mer här.

Skönt, då har vi två år kvar och har kommit ganska långt.