Jag är förmodligen en av de sämsta bonusmammorna i Sverige

Nejdå, det tror jag faktiskt inte. Jag är nog ungefär som alla andra, bra, lugn, pedagogisk, rolig och snäll ibland, trött och sur ibland. Men just nu känns det som att det är konflikter hela tiden - vad vi än säger blir det konflikt, eller om vi inte säger nåt blir det konflikt om det också. Det är tjat och stor dramatik. I kväll pratade jag med min mamma om det. Hon sa att vi kan också spela teater, överdriva, fast åt andra hållet. Bli gladare och glättigare, inte surare och mer irriterade. Jag ska försöka, men inte är det enkelt. Ibland inbillar jag mig att det är svårare att vara bonusförälder än bara förälder. Så är det förmodligen inte, men ibland vet man inte vilken roll man har - man är en del av barnets liv, men inte mamma eller pappa. Man har inte det yttersta ansvaret, men förväntas ta lika stor del av barnets liv som föräldrarna. Men man har inte hunnit bygga upp en relation till barnet när det var litet, i alla fall inte jag. Och det senaste halvåret har förstås präglats av att det kommit en ny medlem till vår familj, som jag är mamma till och har en annan relation till än till storasyster. Och det är en omställning för alla inblandade när familjen förändras. Det tar tid. Jag bestämmer mig ofta för att vara en god, rolig, omtänksam och tillräckligt bra bonusmamma. Lika ofta känner jag att jag misslyckas. Finns det några universalknep?

I dag för ett år sen sa vi ja

Efter tre barnbesked som av olika anledningar inte blev av, fick vi den sjunde juli 2011 en bild och ett läkarutlåtande på en liten pojke som då var 10 månader. Han såg glad ut. Vi bestämde oss på en gång (fast jag ringde den svenska läkaren som Barnen framförallt hade kontakt med) och resten är, som det heter, historia. Nu har han precis somnat och det ska jag också snart göra. God natt!

Tänk att vi har ett barn

Vardagen är ofta bara helt enkelt grå och trist vardag. Vi är trötta, vi måste tvätta, borsta tänderna och laga mat. Och även om det ibland är kul och på nåt sätt fantastiskt att ha barn, är det mycket som rullar på och är slitsamt och bara måste göras. Vardagen. Men i dag fick jag en kort stund av vardagslycka. I går var vi hemma hos vänner på middag och kom hem halv elva, så alla har varit trötta i dag. I dag sov jag och Lillsmurfen bredvid varandra en stund. Jag vaknade tidigare än han, låg och tittade på honom, klappade honom på kinden. Och fick en stunds eftertanke, "tänk att vi har ett barn." Ja, tänk att han kom till slut. Och att det var han. En kort stund av lycka.

Måste skärpa mig och lyssna på Anja Pärson och Klara Zimmergren

De senaste åren har jag, tyvärr, blivit en urusel Sommarlyssnare. Men i år har jag förstått att jag inte får missa Anja Pärson och Klara Zimmergren. Om livet som tar en ny vändning, om att inget är självklart, om kärlek man inte trodde fanns och barn man inte trodde man skulle få. Men som till slut kommer. Tänk att vi ofta tror att livet bara ska rulla på. Men att det inte alls är självklart med någonting.

Nä, men NU är vi föräldrar!

Tingsrätten godkände adoptionen för några veckor sen, men när jag var på apotek för att hämta medicin stod inte Lillsmurfen som min son. Det berodde på att man fortfarande kunde överklaga tingsrättens beslut. Överklagandetiden gick ut natten mot i dag klockan 24. Vad jag vet är det ingen som överklagat, så NU är vi både föräldrar och vårdnadshavare. Känns bra.

Hur många böcker läste du till frukost?

Små barn, i alla fall vårt, är ofta morgonpigga och vill göra allt samtidigt. De flesta morgnar läser vi några böcker samtidigt som vi äter frukost. Kanske borde jag som en god mor säga att vi ska koncentrera oss på maten - eller kanske borde jag som en god mor läsa böcker till frukost (som jag alltså oftast gör)?
Jag tycker i alla fall att det är bra med böcker, även om jag inte alltid är superentusiastisk inför tredje omläsningen. Men snart läser han väl själv och då kommer jag att sakna att läsa högt.
Hur många böcker läste du själv till frukost? Vi tog väl oss igenom fyra, fem stycken. 

Även en tråkig mamma är rolig

Ibland känner jag mig väldigt tråkig och ointressant ur Lillsmurfens perspektiv. Leker inte lika bra som han, reser mig inte lika fort som han, säger nej ibland. Äldre, tröttare och tristare helt enkelt. Och inte ska vi göra några spännande resor i sommar, som till New York, Paris, Costa Rica, Kina eller vad man nu kan hitta på. Men han tycker att jag är toppen ändå och vill helst att jag ska vara med hela tiden (även om pappan och jag kunde byta av i lekparken i går när vi grillade med vänner - skönt!). Dessutom tror jag att småbarn nöjer sig med att man går till en badplats i närheten och badar på semestern, eller leker i trädgården/på gården eller gör en cykelutflykt. De vill vara med föräldrarna och familjen, det räcker. Min slutsats är alltså att även en tråkig mamma är rolig.